Om operationen

Det kommer att bli så här på ett ungefär:
Man kommer att avlägsna tjocktarm (grovtarm) och ändtarm, ta tunntarmen och forma den som ett u, själva u-böjen ska mynna ut i bukväggen för att bli en ileostomi. slutet av tunntarmen (den ände som satt mot tjocktarmen och är frilagd) ska sys på där ändtarmen slutade.
På något sätt som jag inte minns hur det konstrueras skapas en reservoar (bäckenreservoar) där poo:et kan samlas så jag inte ska behöva springa på toa konstant.
Stomin kommer jag att få ha 4-6 månader trodde sköterskan A och det är vad jag har räknat med. Själva nerläggningen av stomin är en liten operation som inte bekymrar mig ett dugg just nu.. :)

Morgondagen kommer antagligen att spenderas på IVA men på fredag borde jag vara tillbaka i min sal.

Känner mig lugn och nöjd, men med kvarvarande huvudvärk från morgonens stress... Längtar efter att få sova.

Hemma lite snabbt

Svärmor skjutsade in mig till USÖ idag efter att vi lämnat barnen på dagis. Där blev jag stucken, vägd och mätt av en sköterska och en studerande - två mycket sympatiska tjejer.
Men däremellan så hade jag ett väldigt känslosamt möte med A, min hörngranne (mamman i familjen) när jag var liten, hon var också med när mamma dog och sedan dess har vi inte setts.

Så nu var jag där med samma sjukdom, fast låååångt ifrån mammas situation såklart...

Så jag ska kolla på Greys Anatomy här hemma och sen tar jag bilen tillbaka till Örebro och förbereder mig inför morgondagens tidiga operation.

klart och betalt!

Apropå det så måste jag kolla kontot inför morgondagen så jag har RÅD med sjukhusbesöket. Annars får jag vara hemma.. Ska fundera på saken...

Börjar bli lite nervös faktiskt, även om syrrans mastodontfika fick mig på andra tankar ett tag. Känslan just nu pendlar mellan spyfärdighet, overklighet och..overklighet. Men jag misstänker att morgondagen kommer att göra det mer verkligt!

lite att göra inför...

Tankarna vindlar ju i sina egna banor ibland, helt klart, men under ett halvårs tid har jag verkligen seriöst försökt avsluta kompletteringen av mitt Vita Arkiv, det som man fyller i OM-UTIFATT ATT...
Det blev klart igår och ett kompletterande papper lades i kuveret som nu står på den ilsket gräsgröna hyllan i datorrummet (märk väl att jag skrev datorrummet och inte datarummet, men i det här fallet skulle det faktiskt kunna vara ett datarum, det kan nog säkert de flesta datorrum vara. Fast det gäller inte datorstolar, eller?)

För varje gång jag har opererats har jag blivit mer och mer orolig för narkosens påverkan på uppvaknandet, ungefär som att jag vid varje flygning klarar mig förvånande nog överlevande utan en krasch, tänker jag att nästa gång är jag olyckan lite närmare...
Svärmor säger att det har med min ålder att göra och kanske är det sant, man blir påverkad av det som är omkring en, i mitt fall tre små barn. Livet ÄR bräckligt.

Men, nu ska det väl gå bra och jag är idag inte orolig för ett skvatt, kan jag säga. ToL för det.

klockan..?

Hmm..klockan på sajten är ju galen..

Idag sågades ringen av!

Jag har inte varit utan ringar på mina fingrar sedan 12-års åldern. Och då menar jag det. Det har alltid suttit någon ring på nåt finger. Oftast har det suttit en guldring på mitt vänstra ringfinger... Men inte nu.

Snart ska jag rullas in på operation och ringarna var tvungna att komma av, vilket inte skedde förutan såg och tång. Svullna fingrar efter trädgårdsarbete, kraftigare och tjockare fingrar efter graviditeters viktuppgång. Men, jag ska ändå lämna in allt mitt guld (jo jag tackar!) för konstruering av en ny vigselring (eftersom jag fick klippa upp den (anar du ett mönster?) under en av graviditeterna) så jag kan lika gärna fixa till förlovningsringen och den andra ringen vid samma tillfälle.

Inget ont som inte har nåt gott med sig! ;)

Johan sågade och sågade med lilla sågen, det hände ingenting. Så tog han fram stora sågen. Men först tejpades knogar och finger så inte sågen skulle rispa huden, som redan varr svidig och narig. Jag var lika nervös inför ringsågningen som jag har varit inför operationen, livrädd att Johan av misstag skulle såga mig i handen med full kraft. Väl itusågad/uppbruten var ringen mycket svår att bända isär. Nästa gång blir det en plastring från en sån där godisautomat...


Så i och med operationen tänkte jag blogga för att dela med mig av min nya erfarenhet som tillfällig stomibärare och sedemera bäckenreservoaropererad.

Tjo och tjim!