Fredagen den 2/10 kl 12:30

Gjorde ett försök att ta mig upp för att sätta mig på viktstolen.
Att få på byxorna gick bra, stödstrumporna också men att sätta sig upp var värre.
Sjukgymnasten E hjälpte mig upp i sakta mak, jag var rädd för att smärtan ( utifall den skulle plötsligt dyka upp) och höger ben gör ingenting enklare.

Har fortfarande ont i utsidan av vaden. Blev hämtad av transportören "dagge" som körde mig till ultraljudet där Vincente undersökte mig.
Ev. en liten propp i muskeln.
Morfinet i epiduralen gör mig dimmig, ska nog be om mer smärtlindring för magen nu.


"Korta noteringar ur min filofax"

Min moster Anita besökte mig idag. Med henne gick jag runt några varv.
Ett "varv" består av en runda på avdelningen, man kan ju gå runt receptionen, förråden och andra liknande rum mm .

Var lite yr och mådde illa. Kräktes lite galla och sedan blev det bättre, men lite trixigt att gå med 2 dränage ( 1 från buk och 1 från rumpa), dropp, kisspåse och epiduralslang.
Dessutom var benet helt koko... Men runt gick vi!!

Sen kom syrran och vi pratade om allt möjligt.
Dagen förflöt på med ytterligare 4 varv.
Försökte ta mig upp ur sängen själv men kroppen orkade inte så jag uttnyttjar sköterskorna istället.

Fredagen den 2/10 kl 09:20

(Börjar med några ord från sekreteraren. Dessa anteckningar var lite svårtydda då Yvette troligen var rätt så trött efter gårdagens operation. Vid ev tveksamheter lägg en kommentar så ska vi försöka svara den hi hi)

Ligger på post op, kom hit direkt efter operationen. Tydligen var det en lång operation från kl 9- 18 ca
Vaknade upp runt kl 18:30 och var så snopen att klockan var så mycket.
Ringde Johan då - tror jag, det var lite dimmigt

Har sovit inatt men vaknat några gånger i timmen för att chansa på vad klockan på pelaren, snett framför min säng, visade.
Har rätt bra mörkerseende sådär faktiskt.

Slangar till förbannelse, dropp, alvedon, dränage, kisspåse, bajspåse...
Bra omhändertagande av personalen.

Ortopeden Roger M var nyss här för att se till mitt ömma ben. Utsidan på mitt högra ben är så öm. Antagligen efter tryck under operationen, låg ju med benstöd.

Kommer ihåg att det första jag tänkte efter operationen ver: " Jag kan inte sjunga"
Nynnade lite på Bä bä vita lamm... Kanske bra för mig att vara hemifrån??

Sugen på apelsin, gurka, isbergssallad! Vatten! Saft!

Torsdagen 1/10 kl 07:10

Snygg rosa infart för glucosdropp är satt av M på höger hand, liten gasbinda, fiskarvante över - Känner mig som Michael Jacksson...eller inte.

Snart får jag lite lull lull innan transporten till operation.
Börjar bli nervös - så det känns ok att få lite lugnande.

Torsdagen 1/10 kl 06:32

T satte min kateter så nu kissar jag i slang.
7:45 ska jag vara uppe på operation och då får jag epidural i ryggen.

Sen får jag bajsa i påse, får dropp och har dränage.
Låter smidigt?

T sa att min enda uppgift nu är att komma upp på fötter efter operationen men att alla slangar kommer göra att jag känner mig fjättrad

Än så länge allt ok


Supertorra händer- får smörja efter operationen. Nu drar det ihop sig.
Märkligt att känna sig kissnödig och vilja hålla sig eftersom jag ju inte sitter på toa..!

..........

.........

Sekreteraren hoppar in

Då den ordinarie bloggaren har svårt att från sin sjukbädd uppdatera er så blir det min uppgift.
Jag ska försöka att tolka hennes anteckningar ;)

Mvh Kristina!

Om operationen

Det kommer att bli så här på ett ungefär:
Man kommer att avlägsna tjocktarm (grovtarm) och ändtarm, ta tunntarmen och forma den som ett u, själva u-böjen ska mynna ut i bukväggen för att bli en ileostomi. slutet av tunntarmen (den ände som satt mot tjocktarmen och är frilagd) ska sys på där ändtarmen slutade.
På något sätt som jag inte minns hur det konstrueras skapas en reservoar (bäckenreservoar) där poo:et kan samlas så jag inte ska behöva springa på toa konstant.
Stomin kommer jag att få ha 4-6 månader trodde sköterskan A och det är vad jag har räknat med. Själva nerläggningen av stomin är en liten operation som inte bekymrar mig ett dugg just nu.. :)

Morgondagen kommer antagligen att spenderas på IVA men på fredag borde jag vara tillbaka i min sal.

Känner mig lugn och nöjd, men med kvarvarande huvudvärk från morgonens stress... Längtar efter att få sova.

Hemma lite snabbt

Svärmor skjutsade in mig till USÖ idag efter att vi lämnat barnen på dagis. Där blev jag stucken, vägd och mätt av en sköterska och en studerande - två mycket sympatiska tjejer.
Men däremellan så hade jag ett väldigt känslosamt möte med A, min hörngranne (mamman i familjen) när jag var liten, hon var också med när mamma dog och sedan dess har vi inte setts.

Så nu var jag där med samma sjukdom, fast låååångt ifrån mammas situation såklart...

Så jag ska kolla på Greys Anatomy här hemma och sen tar jag bilen tillbaka till Örebro och förbereder mig inför morgondagens tidiga operation.

klart och betalt!

Apropå det så måste jag kolla kontot inför morgondagen så jag har RÅD med sjukhusbesöket. Annars får jag vara hemma.. Ska fundera på saken...

Börjar bli lite nervös faktiskt, även om syrrans mastodontfika fick mig på andra tankar ett tag. Känslan just nu pendlar mellan spyfärdighet, overklighet och..overklighet. Men jag misstänker att morgondagen kommer att göra det mer verkligt!

lite att göra inför...

Tankarna vindlar ju i sina egna banor ibland, helt klart, men under ett halvårs tid har jag verkligen seriöst försökt avsluta kompletteringen av mitt Vita Arkiv, det som man fyller i OM-UTIFATT ATT...
Det blev klart igår och ett kompletterande papper lades i kuveret som nu står på den ilsket gräsgröna hyllan i datorrummet (märk väl att jag skrev datorrummet och inte datarummet, men i det här fallet skulle det faktiskt kunna vara ett datarum, det kan nog säkert de flesta datorrum vara. Fast det gäller inte datorstolar, eller?)

För varje gång jag har opererats har jag blivit mer och mer orolig för narkosens påverkan på uppvaknandet, ungefär som att jag vid varje flygning klarar mig förvånande nog överlevande utan en krasch, tänker jag att nästa gång är jag olyckan lite närmare...
Svärmor säger att det har med min ålder att göra och kanske är det sant, man blir påverkad av det som är omkring en, i mitt fall tre små barn. Livet ÄR bräckligt.

Men, nu ska det väl gå bra och jag är idag inte orolig för ett skvatt, kan jag säga. ToL för det.

klockan..?

Hmm..klockan på sajten är ju galen..

Idag sågades ringen av!

Jag har inte varit utan ringar på mina fingrar sedan 12-års åldern. Och då menar jag det. Det har alltid suttit någon ring på nåt finger. Oftast har det suttit en guldring på mitt vänstra ringfinger... Men inte nu.

Snart ska jag rullas in på operation och ringarna var tvungna att komma av, vilket inte skedde förutan såg och tång. Svullna fingrar efter trädgårdsarbete, kraftigare och tjockare fingrar efter graviditeters viktuppgång. Men, jag ska ändå lämna in allt mitt guld (jo jag tackar!) för konstruering av en ny vigselring (eftersom jag fick klippa upp den (anar du ett mönster?) under en av graviditeterna) så jag kan lika gärna fixa till förlovningsringen och den andra ringen vid samma tillfälle.

Inget ont som inte har nåt gott med sig! ;)

Johan sågade och sågade med lilla sågen, det hände ingenting. Så tog han fram stora sågen. Men först tejpades knogar och finger så inte sågen skulle rispa huden, som redan varr svidig och narig. Jag var lika nervös inför ringsågningen som jag har varit inför operationen, livrädd att Johan av misstag skulle såga mig i handen med full kraft. Väl itusågad/uppbruten var ringen mycket svår att bända isär. Nästa gång blir det en plastring från en sån där godisautomat...


Så i och med operationen tänkte jag blogga för att dela med mig av min nya erfarenhet som tillfällig stomibärare och sedemera bäckenreservoaropererad.

Tjo och tjim!